Jaha, detta har varit en händelserik morgon.

Vaknat med två timmars mellanrum av att Isabelle ville ha mat.

(inte så ovanligt iof, men hör till historian)

När hon ville ha mat vid 4 snåret ,

vaknade jag upp till hennes skrik

och kände hur jag inte kunde vrida på mitt huvud.

Nackspärr alltså.

Väldans trevligt, eller inte.

Sedan började Sebbe stimma vid klockan 5, då han skulle upp.

Då vaknade givetvis Bella och kunde inte somna om.

Masade mig upp ur sängen som en död.

Precis så en dag ska börja, eller hur?

Det som är mest komiskt med nackspärr är att,

ibland glömmer man bort att man har det. 

Så när man ska göra saker hastigt som man brukar göra,

tex kolla klockan osv.

Så får man en sådan smärt-chock, haha.

Nä .. nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv.